Raymond Ahlgren

Raymond Ahlgren tog studenten 1986 efter sju år som internatelev. Idag arbetar han som Performance Coach på Nordax Bank i Stockholm. Efter 18 år som föreläsare och grupp-coach inom personlig utveckling som egenföretagare valde han att ta anställning och coacha de anställda på banken.

– Mitt jobb går ut på att få våra ca 140 medarbetare att leva mer vaket, mer medvetet och därmed också fatta bättre beslut i sina liv. Att medvetet välja hur de vill se på olika situationer, på sina liv och allt de gått igenom i livet fram till nu.

Hur kom det sig att du valde SSHL?

– Min far dog när jag var sex år och vi flydde från Chile. Mor gifte om sig när jag var tolv och mannen hon gifte sig med var VD för ett svenskt företag i Peru. Jag ville verkligen inte följa med, för det sista jag behövde var ännu en flytt. Goda vänner till familjen hade sin son på SSHL (SHL hette det på den tiden) och han stortrivdes. Så efter att ha hört honom berätta om skolan, alla aktiviteter, alla vänner, var jag helt såld.

Vad betyder tiden på skolan för dig?

– Det var de viktigaste och roligaste sju åren i mitt liv! Utan tvekan! Jag skulle behöva en hel bok för att beskriva mina fantastiska år där – men kortfattat kan jag säga att jag fick vänner för livet, fick lära mig att ta ansvar och jag fick otroliga minnen som jag bär med mig än idag – nästan 40 år efter studenten.

Vilken nytta har du av att ha gått på SSHL?

– Rent karriärmässigt så var helt klart nätverket man skapade det enskilt viktigaste. Det fanns alltid någon som kände någon som kunde hjälpa till med ett jobb, en intervju eller hjälpa till att öppna dörrar. Att sedan ha SSHL i sitt CV skadar ju inte direkt. Jag är säker på att både en och två rekryterare har låtit mig komma på intervju tack vare det! I alla fall tidigt i min karriär.

Vad minns du speciellt från din tid på skolan?

– Får man säga VP? Det är så otroligt mycket som sagt, men vi hade ett källarband eftersom skolan försåg oss med lokaler. Jag älskade också när vi tävlade mot andra hem i olika idrotter, danserna, talangjakterna och den allmänt härliga stämning vi hade. Det var ju som att bo med 200 kompisar i princip.

– Men det som jag håller varmast är helt klart sammanhållningen oss elever emellan!

Håller du kontakten med dina alumni från SSHL?

– Ja, det gör jag – med ett flertal. Vi har ju blivit vänner för livet.

Vad vill du hälsa till eleverna som går på skolan idag?

– Gör det bästa av varje dag och passa på att njuta. Ni är unga och ni har hela era liv framför er. Så ha inte för bråttom med att växa upp, det kommer tids nog ska ni se. Livet är för kort för att inte ha kul!

Raymond är också mentor på Mentorskapsprogrammet på SSHL.