En resa som förändrar liv

Det är november 2022. På skolgården vid The Mama Norah Education Centre i den lilla byn Wagwe vid Victoriasjöns strand i Kenya pågår det aktiviteter överallt. 
Läs mer om alla elevföreningar på SSHL

Hela SSHL-gruppen framför grinden till The Mama Norah Education Centre.

Det är frukostrast och skolans 180 elever står med sina färgglada muggar med välling i händerna. De yngsta eleverna har redan ätit sin frukost och leker för fullt vid gungor och rutschkana, andra kikar nyfiket på besökarna som har kommit.

Just idag är det lite extra livligt! Skolans grundare har kommit på besök med en grupp från Sverige och den förväntansfulla stämningen ligger tät i luften.

Ett varmt mottagande

För en timme sedan gick jag och min grupp på 24 personer från Sverige in genom skolans grindar och välkomnades av 180 skolbarn och deras lärare. Vi har rest i drygt ett dygn och sovit vår första natt i byn. Promenaden från vårt boende till Mama Norah’s gjorde vi med spänd förväntan.

Gruppen består av elever, personal och föräldrar från Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket SSHL i Sigtuna och för alla utom två är det första gången de besöker Wagwe och Mama Norah’s.

De svenska besökarna är engagerade i skolföreningen Kenyaprojektet vid SSHL, som initierat och grundat Mama Norah’s. De har själva finansierat sin resa. Sedan ett par år tillbaka sköts skolans administration och ekonomi i Sverige av stödföreningen för Mama Norah Education Centre där jag är ordförande.

Barnen på Mama Norahs kommer från mycket fattiga förhållanden. 75% av barnen går på stipendium från föreningen och 25% har egna sponsorer eller släktingar som kan betala. Kostnaden för ett barn är 200 Sek per månad. För det får dom två mål mat per dag, undervisning, böcker, rent vatten och hälsovård.

Nyfikna blickar möter oss

De yngsta eleverna tittar nyfiket på oss besökare. På grund av pandemin så har vi inte kunnat besöka skolan sedan februari 2020. Flera av de yngsta eleverna har inte sett vita människor tidigare och vi framstår som rätt skrämmande för de små. Rätt snabbt ser dom dock att deras äldre kamrater och lärare tar emot oss som familjemedlemmar och isen är bruten.

Snabbast att söka kontakt är de 17 eleverna i årskurs 8. De har gått på Mama Norah’s sedan januari 2014 och är vana vid besökare. Nu är det bara fyra veckor kvar tills de slutar åk 8 och förhoppningsvis får fortsätta på gymnasiet på andra skolor. Stor glädje blir det när några av eleverna känner igen en av besökarna, en före detta Sigtuna-elev, Fanny, som varit här två gånger tidigare och nu är tillbaka. Fanny känner genast igen några av eleverna och det blir en känslofylld återförening.

Ett fint möte uppstår vid skolbänken.

Rundvandring på campus

Klockan ringer, rasten är slut och alla elever återvänder entusiastiskt till sina klassrum. Vi passar på att göra en rundvandring på skolan tillsammans med skolchefen George och huvudläraren Denish. Skolan invigdes i januari 2014 med de första 40 eleverna och sex anställda och bestod då av ett skolhus med två klassrum, litet kontor och lärarrum samt ett plåtskjul som kök. Idag är det en komplett grundskola med 180 elever i förskola samt åk 1–8. Vi har 13 lärare, totalt 20 anställda.

Det finns ytterligare ett skolhus med sju klassrum, bibliotek och datortek. Bredvid det stora köket finns en borrad brunn som ger rent vatten. Vi har även ett nytt administrationshus med kontor och lärarrum. Dagen innan vi kom började skolans nya samlingslokal att byggas. Den kommer fungera som både matsal, samlingslokal och extra klassrum.

Mama Norah´s: Den nya administrationsbyggnaden.

De svenska besökarna går nu nyfiket runt i klassrummen och följer undervisningen. Kontrasten till klassrummen hemma i Sverige är stor, en av deltagarna reflekterar senare över att alla elever verkligen älskar att gå i skolan och när läraren ställer frågor viftar alla händer i luften, ivriga att få visa vad de kan.

Teacher, teacher! Ivriga händer.

Digitalisering pågår

När vi kommer till biblioteket och datorteket råder det en febril verksamhet. Gruppen från Sverige har med sig 40 datorer. Detta är kasserade elevdatorer från SSHL som har renoverats och lagats. Av 250 trasiga datorer har det blivit 50 hela. En grupp svenska elever och kenyanska lärare gör i ordning datorerna för att användas i undervisningen. Vid vårt besök 2020 installerades ett mobilt Wi-Fi med fast nätverk, så på Mama Norah’s finns nu Wi-Fi med 4G.

En stor utmaning i många fattiga länder är att följa med i den digitala utvecklingen och trots att det ingår i läroplanen så saknas förutsättningarna för många skolor att kunna hänga med. Vi är så stolta att vi kan ge vår personal och våra elever på Mama Norah’s denna möjlighet! De har nu både tablets och datorer, lärarna har fått en grundutbildning som fortsätter online från Sverige.

Mama Norah’s: Bibliotek och datortek, här hittar vi ut i världen. 

Tankar och reflektioner

Den första dagen på Mama Norahs går mot sitt slut och väl tillbaka vid vårt boende samlas gruppen för att reflektera kring dagens upplevelser. Väldigt snart kommer kommentarer om hur lyckliga alla är trots att dom till synes inte har någonting. Funderingar kring om det är en belastning att äga saker luftas och alla är överens om att den föreställning många tar med sig hemifrån, att fattig är lika med ledsen, helt har slagits omkull. Alla är djupt berörda av den värme och glädje som de har mötts av och fyllda av intryck kryper vi in under våra myggnät och somnar gott.

Nästa morgon är det fredag, vi väcks av gårdens tuppar redan före soluppgången och när klockan är åtta är vi alla tillbaka på Mama Norah’s för ännu en dag på skolan. På måndagar och fredagar inleds skoldagen med flagghissning. Nu är det fredag och då har skolan dessutom fredagsbön. Med lite rossliga röster sjunger vi Du gamla du fria när den svenska flaggan hissats och får sedan uppleva härliga sånger och hymner vid bönen.

På fredagar står det ”games” på schemat efter lunch och glädjen är stor när vi plockar fram alla bollar vi tagit med från Sverige. Det är brist på bollar i hela världen i år och skolan har inte haft möjlighet att ha en riktig boll på länge. Nu spelas det fotboll, volleyboll och basket samtidigt och för våra svenska elever är det en utmaning i 35 graders värme.

Mama Norah’s: Full fart på skolgården, alla får vara med!

En klump i halsen

Jag väljer att gå undan, går uppför trapporna på stora skolhuset och ställer mig på loftgången utanför klassrummen på andra våningen. Härifrån syns hela skolområdet och den enorma aktivitet som råder, när jag lyfter blicken ser jag ut över Victoriasjön och den svalkande sjöbrisen når mig.

Jag kikar ner på skolgården. En tår växer i mina ögon, jag sväljer och blinkar. Det är 17 år sedan vi satt och pratade på jobbet, min dåvarande kollega Alice och jag. Hon förklarade då vilken utmaning det var för henne att lämna Wagwe och flytta till Sverige för att försörja hela släkten. Det är snart 17 år sedan våra svenska elever arrangerade sin första insamlingsaktivitet för att hjälpa sina jämnåriga i Wagwe att få gå i skolan. Det är åtta år sedan de första 40 barnen började på Mama Norah’s. Av dom går 17 elever nu i åk 8 och ska lämna oss i december. Alla går på stipendium och jag funderar på hur vi ska hitta personliga sponsorer till deras skolavgifter på gymnasiet.

Jag reste hit första gången 2011, detta är min 17:e resa och för tionde gången är en grupp elever och vuxna med mig. Jag fylls av en enorm tacksamhet över att få vara med om detta.

Eleverna i åk 8 och Nina Plöen Stenström, grundare av Mama Norah’s Education Centre.

Klockan ringer

Jag tas tillbaka till verkligheten av att skolklockan ringer, klockan är 16 och det är dags att ta ner flaggorna och göra helg. Vi återsamlas för dagens reflektionsrunda samtidigt som vi förbereder oss för helgens aktiviteter. Då vi haft problem med Wi-Fi och elektricitet under dagen kommer vi behöva använda helgen till datorerna.

Elektricitet finns bara på den statliga skolan i byn så vi får helt förlita oss på solenergi, våra batterier var slut och fick bytas ut och sen det blev gjort så har vi tillräckligt med el igen för att kunna ladda upp alla datorer vi haft med oss.

Trummor och motorcyklar

Förutom att arbeta vidare med digitaliseringen så blir det utflykter. På lördagen går vi till den lokala kyrkan. Här varvas läsningar ur bibeln med församlingsmedlemmarnas egna berättelser, sånger, dans och musik. Så fort någon sagt något hedras detta med trummor och dans. Efter tre timmar lämnar vi kyrkan glada, svettiga och med en otroligt stark upplevelse inom oss.

Dagen efter far vi mot nya äventyr. Vi hoppar upp på 20 motorcyklar och åker till en internatskola 30 minuter bort. Där tas vi emot med stor glädje av både personal och elever. Vi får se deras elevhem och klassrum samt spelar en vänskapsmatch i fotboll. Det blir många fina samtal om likheter, musik, sociala medier och skolstress. Skolans elever uppträder med rap-musik och stämsång och det slutar med att vi alla sjunger tillsammans. Vid kvällens middag blir temat relationer kontra materialistiska ägodelar.

Mama Norah’s 2022: Många projekt och kreativa lösningar. 

Helgen gick fort och vi har nu bara två dagar på oss att genomföra alla projekt vi planerat. Jag är imponerad hur snabbt alla acklimatiserat sig både till temperatur och mentalitet. Vi stöter på problem som vi inte gjort hemma, vi lär oss att hitta kreativa lösningar och komma framåt. Vi får alla, både vuxna och elever, plocka fram färdigheter som vi inte visste att vi hade och lära känna oss själva på nya sätt.

På kvällen lyfts frågan om vem lär sig mest här av vårt besök. Vi – eller eleverna och personalen som vi möter?

Finns det lejon och elefanter?

På onsdagmorgonen är det dags att åka vidare. Vi packar in oss i minibussar och beger oss de 25 milen till Masaii Mara. Är man i Kenya måste man se de vilda djuren. Vi bor i en öppen camp på en höjd vid kanten av savannen.

Tidigt nästa morgon rullar bilarna med erfarna Masaii-guider ner på savannen och när dagen är slut har vi mött elefanter, giraffer, lejon, flodhästar, bufflar och geparder. Ett par noshörningar hälsade på oss bredvid bilen och det var mängder av zebror överallt. Vi samlas kring lägerelden på kvällen när det finns inte så många ord kvar att säga, bara en stark känsla av tacksamhet.

Masaii Mara: Kungen på savannen.

Avslut och början på något nytt

Nu har vi bara bilresan till Nairobi kvar och den långa flygresan hem. När vi landar på Arlanda kramas vi och skiljs åt som nära vänner med starka gemensamma upplevelser. Alla överens om att detta var en resa som påverkade på djupet.

Jag sitter i bilen hem och funderar över när och hur min nästa resa blir, vad jag ska lära mig då och vem som åker med. Kanske blir det du som läser detta?

Text: Nina Plöen Stenström red.  Foto: Nina Plöen Stenström och eleverna. 

Maja Nordlander, BM 23: “I höstas följde jag med Kenya-projektet till Wagwe, Kenya, där vår skola är byggd. Den resan är något jag kommer ta med mig hela livet. Något som påverkat mig starkt är första dagen vi kom till Mama Norah. När vi blev bemötta med en sång av 180 stycken nyfikna elever, därefter tog det bara  några minuter innan alla barnen sprang fram och ville hälsa. All den kärlek och värme barnen gav en påverkade mig något enormt!”

Maja Nordlander, BM 23.

Sofie Schollin, EK 23: “Jag gick med i Kenyaprojektet under mitt andra år på SSHL. Vi gör olika roliga saker som anordnar spökhus, står på julmarknaden, binder kransar med mera. Grejer som gör gott både för Sigtuna och barnen i Kenya!

Något som påverkade mig mycket under resan till Kenya var att se hur gärna de vill lära sig och de kämpar hårt i skolan och tar inte skolan för givet! De är alltid hungriga efter att lära sig mer och har stor respekt till undervisningen och lärarna. De har stora ambitioner och mål de vill fullfölja.”

Sofie Schollin, EK 23.

Fotoalbum: scrolla ned.