UX-design för självständiga elever

3 juni 2022

I skolans verkstad, Boda, händer det magiska saker. En grupp MYP2-elever startar en lektion i design med ett kort möte.

“Vem håller i mötet?”
“Jag!”
“Vem gör anteckningar?”
“Jag!”

“Frågor för idag?”
“Var är E:s bärbara dator?”
“Har alla gjort rapporten?”

Tre elever ger sig själva i uppdrag att leta efter E:s dator, och resten börjar utforska svar på uppmaningen “Designa ett sätt att säkerställa att även de svagaste rösterna hörs.” Eleverna får själva avgränsa ämnet och arbeta individuellt eller i grupp för att hitta lösningar på just sitt scenario. Varje elev tilldelas en uppgift som matchar deras styrkor och personligheter.

Kent Carlstedt, lärare i MYP 2, design.

Kent Carlstedt, lärare i MYP 2, design.

– Enkelt uttryckt: Jag skapar en enhet med en utmanande uppgift, där eleverna får lära sig livskunskaper i vardagen, berättar Kent Carlstedt som är lärare på IB MYP-programmet. Sedan utser eleverna ledare och delar upp sig i lag, och kan själva planera sitt arbete för att genomföra uppdraget i tid. I slutet av varje lektion får de reflektera över hur lektionen gick, vad de har lärt sig och vad de kan göra bättre.

Strukturen för varje lektion är densamma, upprepningen hjälper eleverna att träna på metodiken. Efter en tid uppstår en metod för problemlösning där eleverna tränar upp sin förmåga att leda, planera, kommunicera och samarbeta.

– Jag ser eleverna utveckla självständighet och de får ta kontroll över sitt eget lärande, fortsätter Kent. Med hjälp av utvärdering efter varje uppgift, och i diskussioner i klassen, tar vi reda på vilka elevernas styrkor är och hur de kan utveckla andra färdigheter som hjälper projektet framåt.

Eleverna står ofta under lektionen, här tillsammans med sin lärare Kent.

Eleverna står ofta under lektionerna. Det gör dem mer fokuserade och aktiva.

När alla är delaktiga och engagerade går projekten snabbare framåt. När man tappar fokus  uppmuntras eleverna, med stöd, att hitta sätt att omstrukturera sina grupper och gå vidare.

”Inom design finns det inga svar förrän du börjar ge svaren. Så vad var dagens lärdom?”
“Dela upp frågan.”

Så vid mötet i slutet av lektionen är det vad eleverna gör:

“Frågeställningen anger inget sammanhang, så jag forskar i många olika.”
“Du behöver inte alltid använda din röst, som Greta Thunberg bara använde ett tecken.”
“Men jag tror att det är viktigt att vi begränsar frågan och ger den ett sammanhang…”

Så är diskussionen är igång. Och där börjar problemen lösas.

Nedan: Kent Carlstedt, lärare, tillsammans med sina elever i MYP2, design: